Psykiatrisjuksköterskan och pedagogen Susanne implementerar mindfulness i äldreomsorgen

Hej Susanne, vem är du och vad arbetar du med?

– Jag är 59 år och har alltid intresserat mig för mänskliga beteenden och mental hälsa. Jag har bott i Kalmar mer eller mindre hela livet och jag arbetar som psykiatrisjuksköterska och pedagog i ett stödteam inom äldreomsorgen i Kalmar kommun med handledning och utbildning.

Vad är bakgrunden till ditt intresse för mindfulness?

– I slutet av 90-talet skulle min dåvarande man gå en mindfulnessutbildning i Italien, det var min första kontakt med mindfulness och jag tyckte det verkade jättespännande! När jag senare hamnade i en situation i livet då det blåste lite började jag använda mig av några tekniker och märkte att det hjälpte mig att stressa ner. Sedan dess har önskan om att gå en utbildning legat högt på min lista.

Hur kom det sig att du gick utbildningen just nu?

– När jag började som utbildare och handledare inom kommunen tänkte jag att mindfulness är ett sätt att handleda personalen på. Min nuvarande arbetsgivare är öppen för nya tankar och idéer och när jag föreslog att jag skulle få gå utbildningen fick jag den beviljad. Min dröm sedan 20 år har gått i uppfyllelse och jag fick den betald via jobbet. Det är så lyxigt! Jag har verkligen tur som är på en riktigt bra arbetsplats. Det är jag tacksam över.

Vid det andra tillfället sa jag till kursledaren: “Det finns ingenstans jag hellre skulle vilja vara än här och nu”.

Hur var det att gå utbildningen?

– Utbildningen var fantastisk! Och kursledaren, Katarina Lundblad var helt fantastisk! När jag åkte till utbildningen hade jag en föreställning om att vi skulle lära oss tekniker och avslappningsövningar. Jag var inte riktigt beredd på att det är en livsfilosofi. Vi var en ganska liten grupp, sex personer, alla kvinnor som jobbade med människovårdande yrken. Deltagarna vågade bjuda på sig själva, det blev mycket reaktioner och många och djupa diskussioner. Allt detta fångade Katarina upp. Vid det andra tillfället sa jag till kursledaren, “Det finns ingenstans jag hellre skulle vilja vara än här och nu”. Då är det verkligen bra.

Vad har du fått med dig därifrån?

– Det jag framförallt tagit med mig är tankesättet. Att faktiskt stanna upp och registrera det som finns omkring mig. Att ha små stunder i stunden. Exempelvis under en biltur till jobbet där jag var så närvarande och registrerade vad som hände runt omkring mig. Jag reflekterar då också kring vad som händer inom mig när jag är med om det.

Vårt uppdrag går ut på att hjälpa personal att hitta metoder som de kan använda i sitt arbete och med personerna de hjälper.

Hur använder du mindfulness i ditt arbete?

– Vårt uppdrag går ut på att hjälpa personal att hitta metoder som de kan använda i sitt arbete och med personerna de hjälper. Oro och depression är oerhört utbrett på boenden och i hemtjänsten, därför ska vi till hösten implementera mindfulness i arbetet med äldre.

Oro och depression är oerhört utbrett på boenden och i hemtjänsten, därför ska vi till hösten implementera mindfulness i arbetet med äldre.

Hur går arbetet med implementeringen?

– Hittills har jag genomfört mindfulnesskurser med två personalgrupper. Först med mina kollegor som fick vara testpatrull och de är så snälla så det gick bra. Nu under våren har jag haft en grupp med kommunsjuksköterskor som själva fick anmäla sitt intresse för att gå en kurs hos mig. Jag samlar in utvärderingar från kursen nu och det är verkligen toppoäng så ja, det har gått bra.

Vem tror du att instruktörsutbildningen passar för?

– Jag skulle säga att den passar alla som är öppna för det, för det krävs nyfikenhet och att man är beredd att prova. Särskilt bra passar den dem som arbetar med stöd till människor vilket jag märker tydligt på personalen som jag utbildat här.